Att fylla år på Facebook

Min far fyller år den åttonde februari. Varje år. Det har han gjort i 70 år. Även om vi inte firar födelsedagar sådär särskilt högtidligt i min familj, och sällan på rätt dag, så hör det till traditionen att jag hör av mig och gratulerar. Ett telefonsamtal, eller åtminstone ett sms. Oftast med många emojis.

Mina närmaste och kärastes födelsedagar har jag alltid haft i huvudet. Jag har inte behövt skriva upp dem någonstans. Jag vet på rak arm när mina föräldrar, min bror, min fru och mina barn fyller år. Med lite ansträngning kan jag nog placera brorsbarn och några nära vänner på hyfsat rätt datum också. Men sedan Facebook gjorde rutin av att noggrant påminna oss användare om vilka som fyller år varje dag har mitt minne försämrats. Jag behöver inte ha dessa datum i huvudet längre, och långsamt har de tynat bort.

Enda problemet är att min far inte använder Facebook.

Det är dock en väldigt dålig ursäkt när jag för några år sedan glömde av att gratulera honom. Om jag minns rätt hann det gå flera veckor över tiden innan ett pinsamt och ursäktande sms levererades. Jag minns inte hur många – och i så fall vilka – emojis det innehöll.

Den 30 november 2017 tog jag glatt emot 112 gratulationer på Facebook, och säkert ett tiotal i annan form. Överväldigande förstås, men inte alldeles ärligt. Antalet gratulationer är, tack vare Facebooks roll i våra liv, inte längre ett mått på uppskattning. Det är snarare ett mått på våra vänners Facebookvanor. Ingen förväntas längre hålla ordning på när vänner och bekanta fyller år, det sköter Facebook åt oss. Värdet av en födelsedagsgratulation har devalverats.

Så jag gjorde ett experiment. Jag dolde min födelsedag för Facebook i november 2018 för att se vad som hände. Antalet gratulationer föll från 112 till 0. De sedvanliga kramarna från familjen och telefonsamtalen från vännerna fick jag förstås, men på Facebook var det tyst.

Ingen av de 112 gratulanterna från året innan hörde av sig. Samtidigt insåg jag att värdet av de där kramarna, telefonsamtalen och sms:en hade ökat. Jag uppskattade dem plötsligt mer.

Kanske är det så enkelt att vi inte bör låta algoritmer styra våra känslor. Kanske gör min far helt rätt.