Twitter och terrorism

Klockan 14:53 fredag 7 april 2017 larmades polisen i Stockholm. En lastbil påstods köra i hög fart längst Drottninggatan och urskillningslöst meja ner människor i sin väg. Det som snart skulle konstateras vara den värsta terroristattacken i modern svensk historia började i förvirring.

Medan förvirringen pågick väntade jag på ett pendeltåg strax söder om centrala Stockholm. Jag hade precis lämnat kontoret och var på väg för att hämta min son på hans förskola. Tåget var försenat och i högtalarna på perrongen meddelades att tågen norrut, mot centrala Stockholm, stod still. Ännu oklart varför. Detta var några minuter innan nyheten briserade.

Under den korta resan söderut var det knäpptyst på tåget. Alla stirrade ner i sina telefoner. En del skickade antagligen meddelanden till sina nära och kära. Andra uppdaterade febrilt de stora nyhetssajterna. Jag och tiotusentals andra följde uppdateringarna på Twitter. Det har varit min reflexmässiga reaktion vid alla större händelser i omvärlden i mer än tio år. På Twitter har jag följt allt från presidentval och presskonferenser till rafflande fotbollsmatcher och rockkonserter.

Den här eftermiddagen dominerades Twitterflödet av de otäcka händelserna i Stockholm. Ögonvittnesskildringar, polisuttalanden, bilder och filmer. Rykten spreds, dementerades och bekräftades i realtid. Twitter blev en plats för samtal, förståelse, tröst och kunskap.

Men mitt i flödet fanns också något annat: de schemalagda, automatiska uppdateringarna om kommande frukostseminarier, nedladdningsbara white papers och en hel hop länkar till diverse listartiklar som påstås lösa alla mina bekymmer för tid och evighet.

Nej, jag kommer inte ladda ner ett white paper eller anmäla mig till ett frukostseminarium medan en terroristattack pågår några få kilometer bort. Däremot kommer jag instinktivt betrakta avsändarna till dessa uppmaningar som okänsliga, hjärtlösa idioter.

För det är så med Twitter, och en del andra sociala medier också, att vi upplever dem som ett ständigt pågående samtal. Och det är när vi låter dem vara det som de är bra på riktigt. Att försöka kapa det samtalet utan relevans eller hyfs är idiotiskt. Det är som att klampa in på en middagsbjudning och skrika ”Ladda ner mitt gratis white paper här!” och sedan gå ut genom dörren igen.

Det krävs dock inte en terroristattack för att belysa det här. Varje dag, och precis överallt, kan man se exempel på företag som publicerar inlägg i sociala medier men envist vägrar att interagera med sina följare. De använder Twitter, Facebook, LinkedIn och alla andra kanaler som en megafon i vilken de skriker ut sitt budskap och har helt missat det sociala i sociala medier.

Mitt råd är, rätt och slätt, att inte använda sociala medier om man inte har för avsikt att vara social.